torsdag 24 december 2009

God Jul

Vi önskar er alla en riktigt God Jul!

lördag 19 december 2009

11, 7 och 6

Idag är vår dag!

11 år sedan vi träffades för första gången.
7 år sedan vi förlovade oss.
6 år sedan vi flyttade in i vårt hus.

onsdag 16 december 2009

Pulkapremiär

Igår var det pulkapremiär. Allt är så vitt och fint nu och det verkar vara ganska stora möjligheter att snön ligger kvar över jul - härligt!

Amanda var väldigt förtjust till en början men sedan tog tröttheten över. Hon följde med pappa in och fick lite mat i magen och tog en liten tupplur istället medan jag och Isabelle stannade ute en stund till. Idag blir det mer utelek så fort Amanda vaknat.

Hög tid!

Det är hög tid för en uppdatering här, tyvärr blir bloggen lidande när orken tryter. Synd eftersom det är toppen att kika tillbaka när minnet inte är så bra som jag vill tro att det är...

Livet rullar på och tiden flyger iväg, tredje advent har passerat, Isabelle fyller snart fyra år (!) och Amanda har hunnit bli nästan nio månader. Vi har blivit en till i familjen, nu har vi en busig och gosig liten Molly som bor hos oss.


Härom dagen var vi och såg Habos finaste Luciatåg. De små Luciorna, tomtenissarna och nissorna och pepparkaksgubbarna var så duktiga! De sjöng på svenska och engelska och läste verser! Inte illa för barn som är 3-5 år. En bild på vår egen Lucia med en krona som är lite för stor och vill ramla ner runt halsen, därav den fina frisyren :)


Vi har försökt oss på julkortsfotografering, inte lätt med två små som inte gillar att sitta still :) Här är en av de mindre lyckade bilderna, det enda som fastnade var en tomteluva och en mycket suddig luciakrona...


Alla fyra har efter många om och men vaccinerat oss mot svininfluensan. Vid första försöket stod vi i kö i drygt två timmar för att sedan få information om att vaccinet var slut. Inte speciellt kul men både Isabelle och Amanda var mycket tålmodiga. Nästa gång åkte Fredrik tidigt och ställde sig i kö, jag och barnen kom strax innan de öppnade och tjugo minuter senare var vi alla besprutade.

Amanda har börjat ta sig fram för egen maskin, hon kryper inte "riktigt" utan det handlar om ett mellanting mellan krypande och hasande på rumpan. Det går inte speciellt fort och ofta blir hon ilsken över att inte komma dit hon vill fort nog. Fler tänder är på g, båda framtänderna i överkäken tittar troligtvis fram vilken dag som helst.