Natten till måndag vaknade jag av att Isabelle ropade på mig. Jag hörde att hon var jätteledsen och trodde först att hon drömt något. När jag kom in till henne upptäckte jag att hon kräkts. Efter lite sanering fick hon komma in till vår säng där vi (i alla fall Isabelle) sov vidare. Utan att delge er några detaljer blev det några fler tillfällen för sanering innan hon fick behålla det hon åt.
Vi får väl vara glada ändå, trots nästan två år på dagis är detta första gången hon drabbats av något annat än förkylning eller ögoninfektion.
Som tur är har vi andra har klarat oss från magsjukan än så länge. Så håll tummarna för att det fortsätter på det viset.
En blogg om livet med två små underbara prinsessor och deras pappa.
1 kommentar:
Åhh, neeej... Magsjuka är nog det värsta. Stackars liten. Jag håller alla tummar för att ni andra klarar er!
Och oj, så fint det ser ut att bli på er baksida! Sista gången vi åkte Storhagen runt och kikade på husfärg i början av förra veckan hade ni ju börjat gräva och jag trodde Filip skulle vrida nacken ur led när vi körde förbi er och den gula grävskopan :)
Vad kul med bilderna som följde förloppet, sånt är ju ovärderligt att ha i framtiden för att minnas!
Krya på lilltjejen nu!
Kram
Skicka en kommentar